Måndag: Möte. Tisdag: Övning. Onsdag: Möte och övning. Torsdag: Möte. Fredag: Skivrelease och möte.
Så här i jubileumstider börjar man ibland fundera på varför man egentligen håller på med det här. Varför spenderar man nästan all ledig fritid på att traggla stämmor, plugga brasiljanportugisiskt uttal, planera sittordningar, layouta skivkonvolut, breda smörgåsar, bära ölkorgar, skriva protokoll eller någon annan av alla hundratals olika uppgifter som någon måste genomföra för att en kör som BD skall kunna fungera effektivt.
För att det är roligt. För att det är så vansinnigt roligt.
BD är nämligen inte som någon annan studentförening vid ÅA, dels för kravet om att en medlem måste vara ”med lem”, dels för att alla är med frivilligt och oberoende av vad de studerar. En av Brahe Djäknars absolut största styrkor är nämligen att medlemmarna är en synnerligen heterogen grupp, med ytterst varierande bakgrunder. Här finns historiker från Karis, teologer från Virmo, matematiker från Malax, farmaceuter från Vasa och jurister från Åland. Här finns verkställande direktörer från Houtskär, sommelierer från Kronoby, akademilektorer från Norrköping, IT-planerare från Ingå och croupierer från Åbo. Här finns folk som skrivit symfonier i tonåren och folk som aldrig sjungit en ton innan antagningen.
Det enda alla har gemensamt är ett gemensamt intresse för att göra god musik och ha trevligt tillsammans. Allt annat är bara bonus.