Förra helgen var en intensiv helg i Sibbes nedre våning. Fredagskvällen ägnades till övning för så gott som hela vårens repertoar, medan lördagens agenda var mer specifikt kvällens repertoar på The Drunken Sailor -konserten. Dock behövde kören inte jobba helt ensam, utan den franska polismannen Javert från Tammerfors polisinrättningen, känd också som Sören Lillkung, agerade sångpedagog hela lördagsövningen. Hans kunskap användes mest till filande av våra tävlingsbidrag i Cork, men vi bearbetade även andra av kvällens stycken.
Efter en liten matpaus tog de fyrtiotal sångarna sig till Solennitetssalen för soundcheck och en sista snabb övning före publiken släpptes in.
Ordförande likes this
En jättebra laddning rådde bland sångarna när vi samlades i aulan fem före konsertdags. Türnpus Kyrie och Victorias Miserere mei inledde konserten och för detta omringade vi publiken. Det krävdes ännu lite extra av varje enskild sångare när vi inte sjöng sångerna stämvis utan i blandad ordning, jämt fördelad runt publiken.
Konserten fortsatt med några klassiska manskörssånger. Kanske det är mina urfinska rötter, men ett riktigt nöje för mig personligen var Toivo Kuulas Virta venhettä vie till texten av Eino Leino.
Det är otroligt fint hur Kuula har lyckats uttrycka känslor som rör döden och dödligheten i Leinos (som Rukous och Meren virsi, en till favorit) och V. A. Koskenniemis texter (bl.a. Iltapilviä, som vi fick sjunga i NSSS i Linköping 2011 med flera av Nordens manskörer, det var nog häftigt!).
En mankörskonsert är ingen manskörskonsert utan en (helst flera, som nu) serenad. Denna gång serenaderade vi vår kära lillasyster Florakören, som i år firar hela 70 år!
Konserten avslutades naturligtvis med The Drunken Sailor!
Planschen en gång till, den är ju så fin (tack Panda!)!
Övningshelgen avslutades med körens årsfest och även detta var en mycket lyckad tillställning. Flera av våra vänner hedrade också festen; gäster hade vi från Brahe Ärkedjäknar, Akademiska Sångföreningen, ÅSMA och Wasa Sångargille. Enligt kvällens tema förvandlade Akademare körstyrelsen till mer eller mindre skrämmande sjörövare. I detta skede var jag dock tvungen att avlägsna mig pga. tidig väckning och ett lopp på söndagsmorgonen.
Maten och drycken var god och sången flödade fritt. Sommaren närmar sig med stormsteg; det fick också de sista djäknarna uppleva när de möttes av vårsolen (den var nog där, bakom alla moln!) när vägen sist o slutligen gick hemåt. Ungefär samma tid som när jag steg upp och satt grötkastrullen på spisen. Rykten går att festen var en succé (jag är inte bitter 🙂 ), tur så behöver man inte vänta så länge tills nästa fest. Det fixas senast på NSSS, i Cork och Floras jubbe i maj!