När jag blev tillfrågad att sammanställa historiken kände jag mig litet motvillig i första hand men ändrade mig ganska hastigt vid tanken att om de anse mig vara duglig nog till en sådan uppgift bör jag även vara så. Det har inte heller varit så mödosamt och stort som jag ursprungligen föreställde mig, eftersom jag till största del skrivit förfrågningar till folk om villighet att skriva artiklar till historiken. Men ganska hastigt, efter att ha fått råd om temata och upplägg, fann jag ändå en vision för vad historiken kunde vara och vad jag önskade den skulle bli.
Det har under de senaste terminerna värvats ett större antal nya sångare att fylla körens antal, vilka ha uppfattningar om kören och körlivet sedan tidigare men intet annat än vad som står att se till ytan. Därför ser jag denna årskrift ha potential av en identitetsformande och tongivande skrift för vad kören är, var, och kunde bli. Detta grandiosa påstående är en poetisering av verkligheten och bekänner mer min önskan om dess potens än en utmärkelse för dess essens. Dock är de berättelser från de gågna åren och de artiklar som beskriver gemenskapen utanför den officiella verksamheten en karaktärsbild för vad den nye djäknan kan vänta sig av gemenskapen, framtiden och äventyr, och därtill även vad som är körens självbild berättat av de redan ingrodda koristerna. Jag har även tillagt i historiken en text skriven med det syfte att formulera mina egna tankar och kontemplationer över djäknen såsom sångare, kamrat, broder och man, vilket skall kunna stå såsom inspiration för djäknen, gammal som ung, och leda eller förleda honom till ett nytt sätt att betrakta sig själv och sina bröder.
I skrivande stund är historiken nästan färdigställd men inte fullkomlig, varför jag inte kan avsöja alldeles för mycket. Ett nytt inslag är dock en poesisamling om dryckenskap, musiken och livet, skrivet av ett antal sångare kören till glädje och lärdom. Däröver kan jag även reta läslusten med den fina samling skribenter som skickat in sina ord om olika ämnen och teman.
Det är min förhoppning att ifrågavarande skrift skall falla mina systrar och bröder väl in och giva dem en angenäm läsestund av intresse och skratt.
Med detta önskar jag er alla en god fortsättning och en hälsning om frid, whoppa Otto style. Pax vobiscum och mot segern!
Simon Westerlund
Historikredaktör Simon Westerlund – Foto: Otto Lindén